Here I go again

Slänger in några bilder från helgen i Växjö för två veckor sedan. Vi åt hotellfrukost, bara hängde och så blev det utgång på Sivans med. Det var så kul att få träffa vänner som jag inte sett på jättelänge, som haft praktik i andra världsdelar. Men den här helgen är det Målilla som gäller, längtar efter att få mysa med familjen och krama mormor. Trevlig helg! 
Allmänt | | Kommentera |

Black and white

Här ser ni lite bilder på hur vi har det här i lägenheten, men det fattas lite tavlor och så. Trvis jättebra, dock är hyran är lite väl saftig så vi kommer flytta till en mindre lägenhet i Bromma under april. Uppdateringen under februari och mars har varit dålig, har haft examensmiddag, haft gäster här i Stockholm och hälsat på i Småland några vändor. Till min stora lycka har jag fått jobb också, ett vikariat som socionom! 
Allmänt | | Kommentera |

End of an era

Jag tänkte först inte gå in på flytten från Växjö till Stockholm, men det var ändå en så pass stor förändring i mitt liv. Brukar ju aldrig skriva om känslor eller något sådant här på bloggen men vill ändå kunna titta tillbaka på detta och läsa om hur jag kände just då. Veckan efter examen försökte jag suga ut det sista av campus. Jag och tjejerna sov i min lägenhet varje natt och satt uppe om nätterna bara för att vi kunde och njöt av att allt plugg var över samtidigt var vi smått skräckslagna över framtiden. Vi packade ihop lägenheten, sökte jobb och var ute på studentpubarna. Det var skönt att inte vara själv för att slippa känna efter, men på torsdagen, sista natten i min lägenheten sov Lottie hos mig. Vi började prata om allt vi varit med om under dessa tre och ett halvt år, då kom det, vi grät och skrattade om vartannat. En vecka efter examen åkte jag och Hampus upp med ett flyttlass till Stockholm. Jag grät hela vägen upp och var nog inte mig själv första veckan. Ska förtydliga att jag är superglad att få flytta till denna vackra stad som jag nu bott i i två månader och att jag äntligen får bo med världens finaste pojkvän, som har varit så förstående i detta. Tror mer det kändes tungt att jag flyttade så långt ifrån allt då de flesta andra bor kvar och att man inte kommer leva studentlivet längre. Jag minns första natten i Växjö, hur nervös jag var och hur jobbigt det kändes att påbörja något nytt, flytta hemifrån, påbörja en universitetsutbildning och att inte känna någon. Jag önskar att jag nu nästan fyra år senare kunde säga till mitt nittonåriga jag att allt kommer gå jättebra och att jag kommer träffa några av mina absolut bästa vänner. Precis som jag önskar att tjugofemåriga Emmy kunde säga till mig nu att allt blir bra. Ska inte säga att det alltid varit en dans på rosor för det har verkligen varit skittufft med svåra kurser, tentor och all ångest som hör därtill. Men allt det jobbiga är värt det på något sätt, att få träffa så mycket nya människor och all fest, dans och resorna vi har gjort. Jag är så glad att jag tog tillvara på universitetstiden och varit med på alla galna upptåg. För fyfan vad roligt vi har haft det. Helt sjukt. Jag kan fortfarande få en liten klump i magen när jag tänker på allt och hur mycket jag och de andra har utvecklats under åren. Jag kommer alltid vara tacksam för min tid på campus i Växjö. Samtidigt ser jag verkligen fram emot framtiden och ett nytt kapitel i mitt liv. Ibland måste det svida lite för att inse hur bra man har haft det och hur bra man har det. Ja, vad ska jag säga, vilken era. 
Upp